Björkliden 2005 - Dag 2

Lördag 3/9, Björkliden-Låktatjåkka-Låktatjåkko-Björkliden, 17km

 
Vi vaknade på morgonen och var oroliga vad det skulle bli för väder, hoppades att det inte skulle regna i alla fall. Planen för dagen var att vi skulle ta tåget tillbaka till Låktatjåkka klockan 9:19, så vi hade gott om tid att äta frukost och tejpa fötterna. Dagen till ära hade Anna och Greta fått sällskap av Anna-Greta, hon hade tänkt gå den guidade turen men det gick ingen sån idag så hon fick hänga på oss. Vi började med att gå fel väg så vi fick gå tillbaka några hundra meter innan vi kom in på den märkta leden upp mot fjällstationen.

Det är 7km och drygt 700 höjdmeter upp till fjällstationen, så vi fick stanna och pusta några gånger. Vi stannade i vindskyddet som ligger halvvägs och fikade, det var lite trångt med 9 personer i det lilla huset men eftersom det nu blåste ganska hårt var det skönt att sitta i lä. Efter vindskyddet började terrängen att bli mer stenig och karg och vi började komma upp i molnen. Slutligen skymtade den röda fjällstationen bland molnen och då fick vi nya krafter att kämpa oss uppför det sista motlutet.

Låktatjåkko fjällstation är känd för sina våfflor samt inte minst att det är Sveriges högst belägna bar på 1230m, några åt renskav och några valde matvåffla. Själv tog jag renskav och jag hade gärna sett att det varit riktig potatismos, men man får väl acceptera pulvermos på fjället. Vi satt en stund i salongen och kopplade av innan vi fortsatte färden, fantiserade om hur det skulle vara att sitta här en vinterkväll och läsa en bok då snöstormen viner och man eldar i kaminen.

När vi skulle gå hade molnen lättat och vi såg att solen sken nere vid Björkliden och Torneträsket, men det blåste fortfarande friskt. Från fjällstationen är det 10km och nästan -800 höjdmeter tillbaka, det tog tid att avverka den sträckan. Det är värre för ben/knän att gå nerför än uppför, vilket vi fick erfara på vägen ner.

Framme vid stugorna lämnade vi ryggsäckarna och gick upp till hotellet för att bada bastu och dricka en kall pilsner. Efter bastun hade vi bokat bord där vi åt en mycket god förrätt, en bra varmrätt och en... hård efterrätt. Under tiden vi satt och åt började personalen att plocka ihop och stänga, det är tydligt att det är lågsäsong för det var inte minsta tillstymmelse till hålligång. Så det var bara att gå tillbaka till stugorna och titta om det fanns något kvar i pluntorna, sedan somnade vi rättså omgående.
 
 

[Björkliden 2005] [Dag 1]

[Dag 2]

 [Dag 3]